ID: 819 Titel: Effekten av bröd berikat med havre på blodglukos hos pre-diabetiker- CarbHealth studien Provsamlingsansvarig: Rikard Landberg Start insamling: 2021-08-01 Slut insamling: 2023-12-31 Beskrivning: Internationella diabetesfederationen (IDF) från 2017 uppskattade prevalensen av diabetes mellitus bland vuxna (20–79 år) till 6,8%. IDF uppskattar att cirka 90% av dessa fall klassificeras som typ 2-diabetes (T2D). Typ 2-diabetes är ett resultat av ineffektiv användning av insulin i muskler, fettvävnad och lever. Symptom på T2D är i många fall liknande de symptom som ses vid typ 1-diabetes, till exempel ökad utsöndring av urin, törst och trötthet, men är ofta mindre tydliga. Som ett resultat kan sjukdomen ibland förbli oupptäckt och istället diagnostiseras flera år efter att den bröt ut och därmed är risken för komplikationer såsom som skador på hjärta, blodkärl, ögon och nerver högre. Nedsatt glukostolerans (IGT) och förhöjt fasteglukos (IFG) är tillstånd mellan normalitet och typ 2-diabetes och kallas ofta pre-diabetes. Personer med IGT och IGF har hög risk att utveckla typ 2-diabetes. Nedsatt glukostolerans är ett tillstånd av högre blod- eller plasmaglukoskoncentration, två timmar efter 75 gram oral glukosbelastning, dvs. oralt glukostoleranstest (OGTT), men lägre nivå än för diabetes typ 2. Glykosylerat hemoglobin (HbA1c) kan också användas som ett objektivt mått på glykemisk kontroll. HbA1c återspeglar genomsnittlig plasmaglukos (långtidsblodsocker) under de senaste åtta till tolv veckorna, och ett HbA1c värde mellan 42–47 mmol/mol används för att diagnositcera prediabetes. Prediabetes definieras som antingen nedsatt fastande glukos (IFG) eller nedsatt glukostolerans (IGT) eller en kombination av de två. Både OGTT och HbA1c kan användas för att diagnostisera prediabetes. Prevalensen av prediabetes varierar mellan nationella uppskattningar, men prevalensen uppskattas vara 2– 3 gånger högre än diagnostiserad T2D. Prevalensen av prediabetes ökar också med åldern. Individer med prediabetes har hög risk att utveckla T2D, det uppskattas att 5–10% av individer med prediabetes utvecklar T2D varje år och upp till 70% av individer med prediabetes kommer så småningom att utveckla T2D. Att byta ut livsmedel mot mer hälsoamma alternativ, till exempel byta bröd bakat på vitt vete mot mer fiberrika alternativ, kan vara en strategi för att förbättrea kosten och bidra till behandlingen av individer med prediabetes och individer med förhöjd kardiometabolisk risk. Spannmål utgör en viktig källa till kostfiber och energiintag i den nordiska kosten, med intag som varierar från 43–52% av den totala energin (E%) och spannmål i kosten bidrar med 25–27 g fiber per 10 MJ. Bröd är en viktig källa till kolhydrater i den nordiska och europeiska kosten. Följaktligen är kvaliteten och kvantiteten på kolhydraterna i spannmålsprodukter och deras betydelse för prevention av kardiometabola sjukdomar en viktig aspekt för kostpreventiva åtgärder, inte minst vid prediabetes. Beta-glukan (ß-glukan) kan förbättra blodsockerresponsen efter en måltid och kan sänka LDL-kolesterol och har därmed potential att minska risken för CVD och T2D. Hälsoeffekterna är direkt relaterade till den unika strukturen av beta-glukanens cellväggar. Beta-glukan finns i nästan alla spannmål men finns i särskilt höga halter och i en form med viskositetsbildande egenskaper i korn och havre. Evidens för effekterna på blodfetter är starka och två godkända hälsopåståenden i Europa finns kring dessa effekter. Max 4500 tecken PROVTYP;PROVGIVARE Serum;50 Urine;50 BLOD;50 Feaces;50