ID: 563 Titel: Optimering av långtidsresultat efter hjärttransplanttion. Studier kring graftvaskulopati och oklar graftsvikt (AVALON HTx) Provsamlingsansvarig: Kristjan Karason Start insamling: 2018-06-01 Slut insamling: 2020-06-01 Beskrivning: Hjärttransplantation har blivit en etablerad behandling för avancerad hjärtsvikt när annan terapi inte finns att tillgå. Sahlgrenska Universitetssjukhuset är Sveriges största center för hjärttransplantationer med över 700 utförda transplantationer fram till 2018. Aktuell överlevnad i vår totala population är ungefär 90 % efter 1 år, 60 % efter 10 år och 30 % efter 20 år. Vi driver i ett kontinuerligt forsknings och utvecklingsarbete för att uppnå bättre resultat. Ett transplanterat hjärta är mer ömtåligt en ett nativt hjärtat och vid långtidsuppföljning efter hjärttransplantation (HTx) riskerar patienterna att drabbas av komplikationer i form av graftvaskulopati (CAV) och oklar graftsvikt. Dessa åkommor har negativ inverkan på funktionsförmåga, livskvalitet och överlevnad. Recipienterna utvecklar inte varningssignaler eftersom ett transplanterat hjärta saknar nervkoppling. Invasiv screening med koronarangiografi och högersidig hjärtkaterisering utförs år 1, 3 och 6 efter HTx men inte därefter. Hos de som har överlevt i mer än 10 år är frekvensen av CAV och oklar graftsvikt okänd. Den bakomliggande mekanismen är oklar, men en del talar för att en kronisk avstötning kan ha betydelse för patogenesen. Syftet med vår studie är att med undersöka det transplanterade hjärtats struktur och funktion med invasiva och icke-invasiva metoder, samt identifiera riskfaktorer för CAV och oklar graftsvikt. Förekomst och grad av CAV och oklar graftsvikt kommer att kartläggas noga med kranskärlsröntgen och högersidig hjärtkateterisering. Vi kommer sedan att undersöka om dessa åkommor kan diagnostiseras med mer skonsamma icke-invasiva metoder i form av koronarflödesreserv, vävnadsdopper och magnetkameraundersökning. Koronarflödesreserv (CFR) mäts med eko-doppler och erbjuder en funktionell bedömning av kranskärlens mikrocirkulation. Med vävnadsdoppler (strain och strain rate) kan graden av myokardischemi och diastolisk dysfunktion kvantifieras. Magnetkamareundersökning (MR) av hjärtat med T1 mapping kan visa graden av diffus myokardiell fibros. Utveckling av icke-invasiva metoder för att screena för graftvaskulopati och oklar graftsvikt som är fria från vaskulära komplikationer, strålning och jod-kontrast är önskvärt, eftersom detta skulle ge lägre risk och mindre obehag för patienterna. Om icke-invasiva metoder uppvisar adekvat sensitivitet för diagnos av CAV och graftsvikt öppnas möjligheter till mer frekvent monitorering, vilket skulle leda till tidigare upptäckt av senkomplikationer. Eftersom recipienternas förhistoria är grundligt kartlagd via årliga kontroller på Sahlgrenska har vi ocså goda möjligheter att identifiera riskfaktorer för utveckling av CAV och oklar graftsvikt. Identifikation av riskfaktorer och utveckling av metoder för icke-invasiv screening kan resultera i olika former av profylax och tidigt insatt behandling. På sikt skulle detta förbättra långtidsresultaten. PROVTYP;PROVGIVARE blod;100 vävnad, (biopsi från myokar);100