ID: 493
Titel: Effekten av hyperbar oxygenbehandling hos patienter med käkbensnekroser. En prospektiv observations- och multicenterstudie.
Provsamlingsansvarig: Göran Kjeller
Start insamling: 2019-03-26
Slut insamling: 2025-12-31
Beskrivning: Cancer i huvud-halsområdet är en sjukdom med generellt dålig prognos. De senaste årtiondena har behandlingsteknikerna utvecklats mycket men prognosen för de som drabbas har, som grupp betraktat, inte förbättrats nämnvärt. En behandlingsteknik som ofta används är strålbehandling. Utveckling av tekniker för att beräkna och administrera hur mycket strålning som ges till olika delar av kroppen, och till olika vävnader har minskat riskerna för en rad följdtillstånd till strålbehandling. En del vävnader är dock mer känsliga och drabbas oftare av följdverkningar som till exempel skelett- och körtelvävnad. 
En ytterligare effekt av strålbehandling med negativ inverkan på samtliga vävnader är den försämrade blodkärlsfunktion i det område som bestrålats. Den försämrade blodförsörjningen tros vara huvudorsaken till ett följdtillstånd till strålbehandling som kallas för osteoradionekros (ORN), vilket med tiden leder till att benet blir nekrotiskt (dör). Enligt litteraturen och egna kliniska erfarenheter drabbas 10 – 15 % av de patienter som får strålbehandling mot huvud-halsområdet av ORN. Idag finns inte några diagnostiska verktyg som kan indikera en ökad risk att utveckla ORN, även om det är känt att bland annat rökare och patienter med nedsatt allmäntillstånd löper en ökad risk. Resultatet blir därför att många patienter kommer under vård i ett skede där sjukdomen är utbredd, eftersom det idag inte finns resurser att kliniskt följa alla patienter med den regelbundenhet som krävs för en tidig diagnos.
Konsekvenserna av ORN kan bli stora för den enskilde patienten med bland annat återkommande infektioner, fistlar (öppning mellan hud i ansikte/hals och munhåla, alternativt munhåla och näsa/bihåla), en allt sämre gapförmåga och en gravt nedsatt funktion. På sikt krävs inte sällan omfattande kirurgi för att stoppa sjukdomsutvecklingen och återställa funktion och utseende. Underkäken är särskilt känslig för strålning eftersom den redan under friska förhållanden har en relativt begränsad blodförsörjning och är i stort beroende av ett enda blodkärl. Dessutom belastas underkäken vanligtvis på ett sätt som kräver en ständig omsättning och nybildning av benceller.
ORN är, om och när sjukdomen debuterar, ett svårhanterat tillstånd just mot bakgrund av strålbehandlingens effekt på kärlförsörjningen och därmed också läkningsförmågan varför den betraktas som icke-botbar. ORN resulterar inte sällan i sena skeden till att antingen delar av, eller hela käken behöver tas bort. Är patienten generellt sett tillräckligt frisk, är i idag förstahandsvalet vid behandling transplantation (förflyttning) av ben- och mjukvävnadvävnad från till exempel vadbenet med syfte att återskapa förmågan att tugga och tala, samt sluta eventuella håligheter. Den transplanterade vävnaden behöver i sin tur blodförsörjning, vilket tillgodoses genom att kärlen till och från transplantatet kopplas till halsens blodkärl. Denna typ av operation är mycket krävande för de drabbade patienterna. Behandlingen är dessutom förenad med en hel del risker såsom infektion, trombosbildning (”blodproppar”), blödning och kan, i värsta fall, leda till patientens död.
Om ORN diagnosticeras innan tillståndet hinner få en alltför stor utbredning finns några få möjliga behandlingsalternativ beskrivna. Ingen är dock allmänt vedertagen eller baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Tidiga och små resektioner av det drabbade området används på många håll med varierande resultat. Under de senaste åren har också ett alternativ baserat på en läkemedelskombination bestående av en bisfosfonat (hämmar nedbrytning av skelett), vitamin E och en inflammationshämmare introducerats. Resultaten är lovande under vissa förutsättningar, men har också sina begränsningar, samt att behandlingen fortfarande är under läkemedelsprövning (fas 2). Behandling av ORN med syrgas under övertryck i tryckkammare (HBO) har på olika håll använts flitigt under de senaste 25 – 30 åren. Litteraturen är dock inte entydig när det gäller nyttan med HBO, ofta beroende på icke-homogena och små patientgrupper, varierande HBO-protokoll och bristfälliga kontrollgrupper. Litteraturen indikerar dock positiva effekter av HBO vid ORN. En begränsning är dock att HBO är relativt sett en dyr behandling och att den inte finns tillgänglig på alla centra som handlägger den grupp av patienter.
Vi har för avsikt, att inom ramen för detta projekt, utvärdera och jämföra två av de i dag etablerade behandlingsmetoderna för ORN, kirurgisk resektion under pågående HBO-behandling vs. bara kirurgisk resektion. Via en öppen observationsstudie på multicenter bas kommer vi att klassificera ORN enligt vedertagna principer (vg. se bilaga 2, studieprotokoll). Patienter som behandlas på centra med tillgång till HBO kommer primärt att erbjudas kirurgisk resektion under pågående HBO-behandling, medan patienter som behandlas på centra utan tillgång till HBO kommer att erbjudas traditionell kirurgisk resektion. Resultaten av respektive behandling kommer därefter att evalueras upp till fyra år efter avslutad behandling baserat på olika parametrar som ORN-stadium, röntgenologiska parametrar, livskvalitet, mm. Vi kommer även att titta på en rad olika biologiska markörer som är förknippade med benmetabolism och kärlnybildning, samt blodgenomströmning i vävnaden. En matchning kommer vid jämförelse mellan de olika behandlingarna att göras avseende bland annat ORN-stadium, tumörlokalisation, tumörstorlek, tumörstadium, onkologisk behandling, kön, ålder och allmänmedicinskt status.

PROVTYP;PROVGIVARE
plasma;30