ID: 472
Titel: En tvådelad studie av ZX008 hos barn och vuxna med Lennox-Gastauts syndeom(LGS). Del 1: En randomiserad, dubbelblind placebokontrollerad prövning av tvår fasta doser av ZX008 (fenfluraninhydroklorid) i oral lösning som understödjande behandling av anfall
Provsamlingsansvarig: Elinor Ben-Menachem
Start insamling: 2019-03-15
Slut insamling: 2021-10-31
Beskrivning: Bakgrund och syfte: ZX008 (fenfluraminhydroklorid) står under klinisk utveckling för understödjande behandling av patienter med Lennox-Gastauts syndrom (LGS). LGS är en sällsynt epileptisk encefalopati. LGS debuterar oftast innan 11-årsåldern, vanligast mellan tre till fem års ålder. Patienter med LGS står för 5-10% av barn med anfall. Diagnosen inkluderar kliniska tecken i kombination med typiska EEG-fynd. Den kliniska bilden av LGS är heterogen men karaktäriseras alltid av tre symptom: flera typer av anfall, långsamt spike-and-wave EEG och onormal kognitiv utveckling. De vanligaste typerna av anfall är toniska-kloniska anfall, toniska anfall, atoniska anfall och toniska/atoniska anfall, som alla oftast kan resultera i "dropattacker" (attacker av försvagad muskelstyrka). Andra anfallstyper inkluderar atypiska absenser, icke-konvulsiva anfall, fokala anfall och myokloniska anfall. Nästan alla LGS-patienter har svårbehandlad, livslång epilepsi. Prognosen för LGS är väldigt dålig: 5% av barnen dör, 80–90% fortsätter att ha anfall in i vuxen ålder och nästan alla har kognitiva och beteendemässiga problem. Barn och vuxna med LGS har en enorm inverkan på sina familjers livskvalitet och att försöka förbättra den är komplicerat. Fenfluramin är en amfetaminanalog som syntetiserades för många år sedan. Den godkändes i många länder  och förskrevs som en aptithämmare för behandling av fetma. Fenfluramin introducerades i USA 1973. Produkter som innehöll fenfluramin och D-fenfluramin togs bort från alla marknader mellan 1997 och 2000 efter rapporterade hjärtvalvssjukdomar och lunghypertension. Medan risk/nytta-förhållandet för fenfluramin därmed anses ofördelaktigt för behandling av fetma hos vuxna, kan etablerad anfallskontroll i LGS (eller andra epileptiska tillstånd) leda till ett mer accepterat risk/nytta-förhållande. Som ett resultat av det tidigare stora användandet av fenfluramin, finns det mycket information om dess farmakologi, toxikologi och användande vid behandling av fetma. Dessa data summeras i prövarhandboken, bilaga 8. 
 
Studierational: Det finns i nuläget sex godkända antiepileptiska läkemedel för LGS: felbamat, topiramat, lamotrigin, rufinamid, clonazepam och clobazam. Andra farmakologiska och ickefarmakologiska behandlingar förkrivs också, baserat på klinisk erfarenhet. 
ANSÖKAN OM ETIKPRÖVNING   5 Eftersom patienter med LGS drabbas av olika typer av anfall, är tillståndet väldigt svårt att behandla och anfallen inom LGS är oftast inte helt kontrollerade. Initial behandling av LGS innebär vanligen monoterapi med ett av de godkända antiepileptiska läkemedlen. Om detta inte lyckas, vilket det oftast inte gör, läggs oftast ytterligare en behandling till. Behandlingen av LGS kräver vanligen en kombination av två eller flera av dessa läkemedel men med fortsatt suboptimal anfallskontroll. Rekommendationen är att försöka använda läkemedel som har andra verkningsmekanismer och så lite interaktion med varandra som möjligt. Efter brist på svar på två eller fler läkemedel kan icke-farmakologisk behandling eller kirurgi övervägas. P.g.a. den supoptimala behandlingen av anfall hos majoriteten av LGS-patienter och de utvecklingsmässiga och kognitiva konsekvenserna p.g.a. av anfall i barndomen, finns ett behov av en ny antikonvulsiv behandling med en annan verkningsmekanism som signifikant kan minska anfallsaktiviteten vid LGS. 
 
För mer detaljerad information om projektet, vänligen se studieprotokollet i bilaga 2.

PROVTYP;PROVGIVARE
helblod, genotype panel;4