ID: 15 Titel: Förändringar i kognition, psykisk hälsa och psykosocial situation efter insatt medicinering med atomoxetin, metylfenidat eller amfetaminpreparat hos ADHD patienter med substansmissbruk/beroende. Provsamlingsansvarig: Bo Söderpalm Start insamling: 2015-01-12 Slut insamling: 2018-12-31 Beskrivning: Syftet med studien är att undersöka kognitiv förmåga (framför allt uppmärksamhet/koncentration, impulsivitet och exekutiv funktion), psykisk hälsa och psykosocial situation hos ADHD-patienter med substansmissbruk/beroende, som medicinerat med läkemedel mot ADHD (atomoxetin, metylfenidat eller amfetaminpreparat) under lång tid. För flertalet patienter finns jämförelsevariabler tillgängliga från tiden omedelbart innan medicineringen påbörjades. På så sätt blir studien en retrospektiv "före-efter-studie". Jämförelser kommer även att göras med patienter med ADHD och substansmissbruk/beroende som avbrutit eller ännu ej påbörjat medicinering mot ADHD. Studien avser långtidsuppföljning med påbörjan tidigast tre år efter insatt medicinering för ADHD. Patienter med samsjuklighet av ADHD och substansproblematik beräknas utgöra ca 25 % av samtliga patienter med substansproblematik som söker vård inom sjukvårdens missbruksenheter. Kunskapsbristen om den här patientgruppen är tyvärr omfattande. Av SBU rapporten från 2013 "ADHD - diagnostik och behandling, vårdens organisation och patientens delaktighet" framgår att det saknas uppföljningsstudier om långtidseffekter (>6 månader) av medicinering vid ADHD och i Socialstyrelsens "Nationella riktlinjer för missbruk och beroende" från 2008 får den här patientgruppen inget utrymme, och möjligheten att behandla ADHD-patienter med centralstimulantia nämns överhuvudtaget inte. Däremot framkom i en nyligen publicerad svensk kontrollerad läkemedelsstudie över 24 veckor, att personer med ADHD, missbruk och kriminalitet behövde högre dos av det centralstimulerande ADHD-medlet metylfenidat än gängse för effekt (Konstenius et al, 2013). Denna dos (180 mg) hade god effekt på ADHD-symtomatologin och minskade markant återfallen i amfetamin- och annat drogmissbruk i jämförelse med kontrollgruppen, och, historiskt, i jämförelse med en lägre dos metylfenidat (72 mg; Konstenius et al, 2011). Eftersom behandling av ADHD ofta sträcker sig över flera år, kanske livslångt, är det viktigt att undersöka långtidseffekter av läkemedelsbehandling vid ADHD gällande substansbruk, kognitiva funktioner (uppmärksamhet/koncentration, impulskontroll, exekutiv funktion), känslomässiga utfall, såsom ångest och depressivitet, upplevd livskvalitet och biverkningar. Exekutiv funktion (planering, initiering, genomförande) har betydelse för att klara av stressorer i vardags- och arbetsliv, förmåga till social funktion samt hur man förhåller sig till omedelbar respektive uppskjuten belöning. Kunskap om hur långvarig läkemedelsbehandling vid ADHD påverkar ovanstående variabler kommer att öka förståelsen för hur patienter med ADHD med samtidigt substansmissbruk skall behandlas optimalt. Givet den i de kontrollerade studierna framkomna betydelsen av dos är det till exempel av största vikt att relatera de doser patienterna fått både till ovanstående bakgrundsfaktorer (t ex grad av missbruk, föregående period av drogfrihet, etc) och till utfall. I det sammanhanget blir det även viktigt att bestämma den faktiska blodkoncentrationen av läkemedlen, eftersom den kan variera femfaldigt efter ett oralt intag av samma dos uttryckt i milligram/kg kroppsvikt. Vidare kan varianter av gener som kodar för olika enzymer påverka såväl omsättningen av läkemedlet i kroppen som vilken effekt medlet slutligen utövar hos varje individ. Forskningspersoner som kommer att inkluderas i studien är patienter som medicineras via Beroendekliniken/SU, män och kvinnor, och som utretts från 2009 och framåt, men tidigast tre år från genomförd utredning och påbörjad medicinering mot ADHD. Inklusion sker efter informerat samtycke. Utgångspunkt för denna retrospektiva studie är inom sjukvården genomförda neuropsykologiska utredningar, screeningar av ADHD-svårigheter samt kliniska bedömningar av patienter diagnostiserade med ADHD, samt uppgifter om bakgrundsvariabler, t ex omfattning och svårighetsgrad av substansbruk, exekutiv funktion och livskvalitet. Dessa variabler kommer att jämföras med motsvarande variabler i nutid. Även självskattning av upplevda effekter av medicinering vid ADHD, alkohol- och narkotikabruk, av upplevd ångest och depressivitet kommer att inhämtas. Dessutom kommer mätning av kognitiva funktioner med datorbaserade test att genomföras. Vissa tilläggsfrågor om skolgång, sömn OCH NIKOTINANVÄNDNING kommer att ingå. Genom att relatera bakgrundsvariabler, psykiatrisk och neuropsykiatrisk samsjuklighet samt upplevda effekter och bieffekter av medicineringen vid ADHD, preparattyp, dos, plasmakoncentrationer och genvarianter, kan vi få ökad kunskap om långtidseffekterna av de olika preparaten och om hur resultaten av behandlingen påverkas av olika kringfaktorer. PROVTYP;PROVGIVARE helblod, EDTA;300 serum;300 plasma, EDTA;300